söndag 17 augusti 2014
Dikt av Åsa Svensson Augusti 2014 nr 19
Nu har jag seglat nog!
En längtan att få komma i hamn.
Till en famn för två och ingen ann.
Varit ute på djupa vatten och även gått på grund.
Då vattnet har sipprat in och brustit ut till flera små hål.
Lappat, lagat ,gråtit och skrattat mig igenom allt det där,
Men tänkt! -Det här måste jag bara klara!
Det har jag gjort ,men inte alltid.
Pang!!!Neeeeej!!!!
Då!! Har det från ingenstans! Dykt upp ett båtvarv som ställde upp för mej.
Sett till att min båt fungerade igen.
- Ge inte upp!!
- Hon ska seglas ut igen! sa dom och gav mej en ny karta och kompass!
Segla iväg nu lilla vän!
Kanske lever jag i en drömvärld?
Men jag älskar drömmar och det är väl inget fel i det ?!
Vill att livet ska vara en dröm här på jorden!
Så magiskt, underbart och kärleksfullt!
Som på en bal på slottet någonstans på denna jord.
Det finns krafter vi inte alltid kan förstå!
Utan får följa vågen och lita på att den tar oss dit vi ska ändå.
Jag har gjort så gott jag har kunnat för att segla på sjön.
Även att jag är en landkrabba som längtat till båda dessa två..
Vill möta dej nu min vän! var du nu är någonstans?!
Till havs eller på land eller båda två.
Kom och möt mej nu!
Med din famn och tala om, att det är mej du sökt efter i alla dessa år!
Liksom jag har gjort med dej!
Med en eka kan vi ta varsin åra och ro tillsammans du och jag.
För att fiska eller bara fnissa!
ELLER!
Sitta på ett berg och må bra, till god mat,vin och sång,
till naturens egna konsert som kvittrar bara för oss,
" två små fåglar på en gren....."
och vill vi!?
Kan vi även sjunga upp i en duett!
I Fasett!!!
Eller!
Vad sägs om en Omelett!!!
KLICK!!!
Det lät väl käckt?!
Eller hur?