Dikt av Åsa S Jan 2016

                                              Det blir  & är så TOMT utan dej nu min vän!
                                              Det blir & är så TOMT när du inte finns här nu!

                                                  Men MINNERNA finns  kvar inom mig.

                                                   Med en TANKE är man där tillbaks igen.

                     
                                     Sett SVANPAR flyga mot SÖDER och då tänker jag på dig ,
                                                 att där kunde vi också flyga  med och mot
                                       nya äventyr ihop och det gjorde vi på vårat vis ändå.

                                             Att få vara med om det kan ingen ta ifrån oss ,
                                   

                                                 Friheten att FLYGA ville vi båda två!,
                                                Men du gav mig ingen chans att pröva.
                                      Våra vingar ihop i verkligheten utan i andligheten.!
                                         Som visst också är en GUDS GÅVA av KRAFT
                                                            min ÄLSKADE VÄN!
               Där öppnade DU UPP HOS MIG Universums Guldgruva i KÄRLEKSGROTTAN!
                                                                     som  DU!!
                                 FICK BEFRUKTA och som där växte fram till något STORT !

                                  som BARA GUD,VI och SOLEN LYSTE!  där VI  LÅG.

                                         Inga mer ORD kommer ur min mun nu.
                         Utan jag vilar o känner BÅDE tomhet,lycka,kärlek o ja även lite vrede
                att jag inte fick visa vem jag är.o att du ej gav oss den möjligheten att vara VI.
                                   För du var rädd  el om det var något annat som tyngde dig.
                                                     Eller bara du lekte med mig.
                               Eller en pusselbit o mognads tid som livet får visa om så sker.
                                           
                                         

                                                                Älskar dej var du än är.
                                               
                              så får man se vart våra vägar bär någonstans i världen man är.
                                                                        Mot SOLEN!
                                                                        Mot Stranden!
                                                                        Mot Havet!
                                                                        Mot Skogen!
                                                                        Mot Månen!
                                                                        Mot Klipporna!
                                                                        Mot Bergen!
                                                   Mot Grottan där vi möttes första gången!
                                   Mot ALLTET där vi ALLA ska Va och  må BRA eller hur?

                                                                           Kram &Tack!
                                               

fotograf micaela waldetoft
blogg artbymicaela.blogspot.se

#dikt #åsaskonstomusik #uddevalla #känslor  #kärlek #ensamhet #övergivenhet# skapande
#vatten #cykel #världen  #uddevallacity #resa #beslut